Onsdag den 30. november i CPH:
Visning i Bank-o Sparbanksmuseet i Köpenhamn. Det visade sig ha varit Peter Heerings gamla lokaler och i källaren hade banken kvar de gamla lagringstunnorna, som man förmodligen tagit som pant.
Dagen började hos Rambölls Café Hannemann. Huvudklungan fick vänta på några eftersläntrare. Rambölls, som är en stor ingenjörsfirma, med mycket folk i receptionen, skickade ut en ängslig dam, som undra vad vi var för några. Hennes misstänksamhet skingrade vi snabbt och galant, sedan blev damerna i receptionen goda och glada! När alla hade kommit drack vi en gemensam förmiddags kopp. Tack och lov var vädret någorlunda bra när vi traskade till Metron oci slapp gå över till Fields.
Metron tog vi till Vestamager och traskade i hård vind till 8-tallet. Ett imponerande bygg. Vi gick på en ”väg” upp ca 8 våningar och ner på liknade ”rallyväg”. Vid underkylt regn får man ta hissen, för sådan finns för de boende. Det fanns nog flera lägenheter till salu. På nervägen träffade vi en man, som stod på uteplatsen. Det visade sig vara en som köpt 150 kvm för Dkr 3.200.000:-. Än så länge har han en fantastisk utsikt över ängarna och mot det stora kraftverket.
Kl 13.00 åt vi och drack lunch på Café 8tallet. Stämningen var mycket god när vi sedan gick ut i regnet för att ta Metron i till Kristianshavn. Ca 15.30 lämnade vi Metron och fick order att samlas kl 16.00 vid bankmuseet. Genast splittrades gruppen, men alla kom till museet någorlunda i tid.
En mycket trevlig man berättade och visade oss runt. Vi fick se inredning från flydda tider och spännande berättelse om den gamle bankdirektören:
från Wikipedia: Carl Frederik Tietgen, C.F. Tietgen, född 19 mars 1829 i Odense, död 19 oktober 1901 i Köpenhamn, var en dansk affärsman.
Tietgen, som var son till en hantverkare, hade 1849–55 anställning hos ett handelshus i Manchester och blev sedan köpman i Köpenhamn. År 1857 blev han direktör för den nyinrättade Privatbanken och fick redan samma år tillfälle att utöva inflytande under den stora ekonomiska krisen. Likväl visade han först efter dansk-tyska kriget 1864 hela sin förmåga. Efterhand stiftade han en hel rad viktiga aktiebolag, såsom Det Forenede Dampskibsselskab (1866), Kjøbenhavns Sporvei-Selskab (1866), Store Nordiske Telegrafselskab (1868–70), Burmeister & Wains Maskin- og Skibsbyggeri (1871), De Danske Sukkerfabrikker (1872), De Danske Spritfabrikker (1881), Kjøbenhavns Telefonselskab (1882) och De Forenede Bryggerier (1891) samt Lolland–Falsterske Jernbaneselskab (1874) och Østsjællandske Jernbaneselskab (1877).
För de flesta av dessa bolag var Tietgen inte bara stiftare, utan även ledare tills han 1896–97 av hälsoskäl tvingades lämna sina poster. Han var 1885–97, i egenskap av ordförande i Grosserersocietetets komité, Köpenhamns handelskårs officielle chef. Han inskränkte dock ej sin verksamhet till dessa områden, utan sysslade även med andra uppgifter. Så övertog han 1871 det av staten nedlagda stuteriet vid Frederiksborgs slott, men måste 1876 uppge försöket. År 1874 köpte han den i ruiner befintliga Frederikskirken med tillhörande tomt för att fullborda den förra och bebygga den senare, och 1884 byggde han järnvägen från Nykøbing Falster till Gedser. Vidare var han 1872 medlem av skandinaviska myntkommissionen, 1890 av internationella konferensen för arbetarskydd i Berlin och 1893 av den stora myntkonferensen i Bryssel.
Utan att själv samla någon större förmögenhet – en väsentlig del gick åt vid Frederikskirkens uppförande, vilket för honom som utpräglad grundtvigian var en hjärtesak – hade större inflytande på danska affärslivet än någon av hans föregångare eller samtida. Som ett uttryck av erkänsla för hans verksamhet insamlades inom handelsvärlden 1882 en summa av 200 000 danska kronor till Frederikskirkens ornering; men först 1894 fick han uppleva templets invigning. Redan 1867 erhöll Tietgen titeln etatsråd och 1897 titeln geheimeråd. En av Rasmus Andersen 1904 utförd staty av honom är numera placerad vid Sankt Annæ Plads i Köpenhamn. År 1908 uppställdes en annan bildstod i hans födelsestad Odense. År 1893 blev han ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Hans Erindringer og optegnelser utkom 1904.
Banken tog över Peter Heerings fastighet, där nu museet ligger, men lagringstunnerna för sherryn finns kvar. Det var bara Sven och jag som fick se dem.
Så här skriver Wikipedia om:
Peter Heering är en dansk tillverkare av likörer , mest känd för Heering Cherry Liqueur, smaksatt en likör med körsbär som ofta bara kallad Peter Heering eller Cherry Heering i cocktail recept. Heering Cherry Liqueur, hovleverantör till den kungliga danska domstolen och till HM Drottning Elizabeth II , har producerats sedan 1818. Det säljs i mer än 100 länder. [ behövd stämning ] Heering Cherry Liqueur är en ingrediens i många drinkar som Singapore Sling , och Blood & Sand .
Mariann: ”Därefter kan det ju vara skönt att hämta sig med lite klassisk musik i Garnisons Kirke, vis á vis (ja – så där, i alla fall på samma torg som) Kungl. Svenska Ambassaden, framförd av eleverna på -också KGL.- Dansk Musikkonservatorium i CPH.” Och hon hade helt rätt. Även om det inte var ”min” musik, framförande var helt strålande. Gå gärna in på: http://www.onsdagskoncerter.dk/.
När gruppen lämnade museet, saknades 2 medlemmar och 3 när de kom fram till kyrkan. Efter besöket försökte Mariann berätta, att det var bättre att ta bussen till Österport, men då var gruppen redan så splittrad och efter Kongens Nytorv var vi bara sex kvar.
Tack Mariann för bra arrangemang! Det får Du gärna göra om.
Tack Roland för bilderna.